Tidigt på torsdagsmorgonen den 3:e januari invaderar den israeliska armen Nablus i norra Västbanken. Invasionen varar i tre dagar, tre dagar av utegångsförbud, husockupationer, arresteringar, husrivningar och brutalt våld mot stadens civilbefolkning. Den israeliska armén påstår att syftet med invasionen var att bryta ner terroristnätverk i staden, men under invasionen görs även civila och sjukvårdsarbetare konstant till måltavla för militärens terror.
Resterna av en skoaffar i Nablus efter att israeliska armén sprangt en bomb i huset
Under invasionens första dag skadas minst åtta sjukvårdare och drygt femtio arresteras. En sjukvårdare skadas svårt när ambulansen han arbetar i beskjuts med live ammunition av israeliska soldater, två andra sjukvårdare skadas när soldater kastar in en tårgasbomb i deras ambulans. Under hela invasionen nekas sjukvardare och humanitära hjälpsändningar att ta sig fram till behövande, under tre dagar ockuperar armén även stadens sjukhus och kontrollerar alla som ska in eller ut ur byggnaden vilket avsevärt försvårar och försenar sjukhusets arbete. Att på detta sätt attackera sjukvårdsarbetet bryter mot artikel 18 och 20 i fjärde Genevekonventionen.
Under invasionen följer jag och fyra andra internationella volontärer med en grupp palestinska sjukvardsarbetare, vi bryter utegångsförbudet och försöker leverera mat och medecin till behövande människor i stadens centrum. Vi försöker även förhandla med armén och få dem att släppa ut de familjer vars hus soldaterna ockuperar, vilket vi tyvärr aldrig lyckas med. Under arbetet möts vi konstant av tårgas, ljudbomber, hot om att bli arresterade och hot om att bli beskjutna. Vi lyckas få in en del mat och medecin men långt ifran tillrackligt för att täcka behovet.
Nablus gator fylls av targas under invasionen
Under invasionen skadas drygt 60 civila palestinier, varav några livshotande. En 35 årig man skjuts med tre gummiklädda metallkulor i nacken vilket orsakar svåra skador på hjärnan och nacken och det är fortrfarande oklart om han kommer överleva attacken eller inte. En ung pojke skjuts i ansiktet med live ammunition vilket också orsakar livshotande skador på hjärnan.
Samtidigt invaderas Azzoun, en by några mil väster om Nablus, och israeliska soldater skjuter två barn med live ammunition i benen. Jag träffar pojkarna några dagar senare på sjukhuset i Nablus och en av dem berättar om hur soldaterna, efter att ha skjutit honom en första gång, åker fram till honom och skjuter honom en gång till från nära håll för att sedan misshandla honom. Aven i Azzoun försvåras och försenas ambulanspersonalens arbete av israeliska soldater som nekar dem att ta sig fram till skadade civila.
Palestinsk pojke pa sjukhus efter att ha blivit skjuten tva ganger av israelisk militar
Samma dag arrangeras många ickevåldsliga demonstrationer runt om på Västbanken. I Bel'in och Um Salamona demonstrerar man mot den apartheidmur som ockupationsmakten byggt och fortsätter bygga på stulen palestinsk mark. Vid väg nr 443 pa Västbanken demonstrerar man mot det nät av apartheidvagar som Israel håller på att bygga ut på ockuperad mark. Israeliska staten bygger många nya "Settler only roads" inne på Västbanken som bara israeler får använda medan palestinier tvingas till stora omvägar pa grund av vägsparrar, och långa väntetider på grund av de många checkpoints som ockupationsmakten satt upp. Idag finns det drygt 500 vägsparrar på Västbanken och drygt 60 checkpoints, lägg därtill ett stort antal tillfälliga "flying checkpoints" som sätts ut på vägarna under kortare perioder.
Gemensamt för alla ickevåldsliga demonstrationer mot ockupationsmaktens politik är att de ständigt möts med brutalt våld från den israeliska armén i form av ljudbomber, tårgas gummiklädda metallkulor och arresteringar. Vid 443 demonstrationen skadas denna vecka 7 personer, varav två förs till sjukhus.
Samma vecka nekas en gravid kvinna i Hebron att passera en checkpoint på väg till sjukhuset för att föda sitt barn. Ahmad Sider föds utomhus i kylan mitt i natten, tio meter från checkpointen där de israeliska soldaterna vägrat släppa förbi den höggravida mamman. Den har gangen gick allt bra för både Ahmed och hans mamma, statistiskt sett dör drygt vartannat barn som föds under liknande omstandigheter vid checkpoints.
I Quisin i norra Vastbanken tvingas byns alla män ut på en skolgård under en invasion av den israeliska armén. Pa skolgården förhörs alla unga män. Under förhören hotar soldater att döda en tolvårig pojke samtidigt som de håller en kniv mot hans hals. Två sextonåriga pojkar arresteras och förs till Keddemim polisstation där de torteras och misshandlas i sju timmar innan de släpps nästa morgon.
Så ser verkligheten ut på Västbanken samtidigt som Bush landar och håller sitt forsta tal i Israel dar han hyllar Israels "demokrati" och israels "belief in the power of human freedom". Efter två månader på Västbanken är det helt uppenbart for mig att det israel står for är raka motsatsen till "human freedom". Den israeliska staten för en politik som syftar till att fördriva den palestinska befolkningen från sitt land genom systematiskt våld och militar terror och ett apartheidsystem som enligt många är än värre än det system som en gång fanns i Sydafrika.
Om det i framtiden ska kunna bli en varaktig fred krävs det att det internationella samfundet sätter press på israel att följa de internationella lagar och överenskommelser som satts upp for att säkra varje människas fundamentala rättigheter. Ockupationen och apartheidsystemet skulle aldrig kunna existera utan västvarldens samtycke och ekonomiska stöd. Det är därför vårt yttersta ansvar att sätta stopp för de brott som Israel begår. En dag i framtiden kommer man förmodligen förundras över hur omvärlden ännu en gång kunde blunda för, och även stötta, sa grova brott mot mänskligheten.
No comments:
Post a Comment