Monday, December 24, 2007

Fånge i sin egen by

Det är kring midnatt och Muhammed är hemma hos sin familj nar en vän ringer och säger att israeliska soldater är pa väg mot familjens hus. Muhammed går ut pa gatan men kan inte se så mycket i mörkret. Efter en liten stund upptäcker han att nagon siktar pa honom med lasersikte, det lyser ett par röda sma prickar på hans kropp. Han vänder snabbt om, gar tilbaks in i huset, ut genom bakdörren och in till grannen och fortsätter bort genom grannhusen tills han kommit en bit bort fran soldaterna och kan känna sig hyfsat säker.

Soldaterna går in i Muhammeds hus och tvingar ut hela hans familj och förhör dem en och en, samma fråga om och om igen. Var ar Muhammed? Men familjen tiger. De israeliska soldaterna söker igenom hela huset,vandaliserar och har sönder inredningen innan de fortsätter till grannhusen för att fortsätta sökandet efter Muhammed.

Muhammed är en av många unga palestinska män som är efterlyst av den israeliska armén utan att sjalv veta varför. De är ett och ett halvt år sen armén kom till familjens hus för första gången och sedan dess har de sökt efter honom ytterligare tre gånger. Senast omringade de hela kvarteret och sökte systematiskt igenom varje hus innan de sprängde dörren, stormade och sökte igenom Muhammeds familjs hus.

Muhammed har haft tur och klarat sig från att bli arresterad, men det betyder inte att han är en fri manniska. I ett och ett halvt ar har Muhammed flyttat runt och bott hemma hos vänner ständigt orolig att armen ska få reda pa var han gömmer sig. Han måste vara vaken hela nätterna, beredd på att närsomhelst fly vidare till nästa gömstalle om soldaterna kommer. Förr studerade Muhammed informationsteknologi på universitetet, men var tvungen att sluta eftersom han inte kunde ta sig dit utan att riskera att bli arresterad. Idag kan han inte åka till någon av de närmaste staderna pa grund av ockupationsmaktens många checkpoints som är utspridda över palestinska Västbanken.

For nagra månader sen gjorde Muhammed ett försök att börja om. Han flyttade till Ramallah och skaffade sig ett nytt liv långt bort fran sin familj och sina vänner. Men även dar hittade den israeliska armén honom, som tur var var han inte hemma just den natten då soldaterna kom för att arrestera honom men han vågade inte bo kvar i Ramallah utan återvände till sin hemby.

Vi sitter i ett litet hus i Muhammeds hemby och pratar, gardinerna är fördragna och dörren ordentligt låst. Muhammed talar bra engelska och berättar gärna om sin situation och om hur det är att leva med en ständing rädsla for att bli arresterad eller dödad av den israeliska armén. I rummet sitter aven tre av hans vanner, en av de ar ocksa efterlyst och de två andra har precis blivit frisläppta efter två respektive tre år i israeliskt fängelse.

Telefonen ringer och plötsligt reser sig alla och säger att det ar dags for oss att gå. Någon har sett israeliska soldater i byn, Muhammed har många vänner som hjälper honom och hör av sig sa fort de ser något. Vi går ut på gatan och tar farväl innan Muhammed och hans vän snabbt försvinner in bland byns smala mörka gator pa väg mot nästa gömställe.

2 comments:

carin said...

Ja, vad säger man så här dan efter julafton till er som befinner er i en "terrorzon". God fortsättning är ju vanligt att man säger, fortsätt kämpa låter väl bättre. All information är värdefull för att folk ska få upp ögonen.
Anja och Martin, tack för all info.

MvH/Carin

glife.se/sweetholycrap said...

Ja, det va Mohammes egen sida av berättelsen. Bara en fråga, om nu Mohammes är oskyldig och inte har något att dölja varför måste han då gömma sig, fly och be vänner och familj ljuga kring vart han befinner sig. Bara en fråga?