Betlehem i skuggan av muren

Betlehem, Jesus födelsestad och en mycket helig plats för många kristna världen runt. Få stader är väl så omtalad som Betlehem, speciellt i dessa tider. Bland kullarna i det vackra Palestinska landskapet breder staden ut sig och de vita husväggarna skimrar i solen. Ett stort antal kyrktorn och minareter sträcker sig mot himlen och ger staden dess speciella klang.

Men kring stadens norra och västra delar ringlar sig en 8 meter hög mur. Sedan 2002 håller den Israeliska ockupationsmakten på att bygga en så kallad säkerhetsbarriar kring hela västbanken och staden Betlehem är speciellt drabbad. Muren dras innanför den stilleståndslinje från 1967 som fungerat som gräns mellan Västbanken och Israel och kommer när den är färdigbyggd att ha konfiskerat ca 10% av västbankens totala yta. Murens slingrar sig fram i ett uttänkt mönster som gör att illegala bosättningar hamnar på den Israeliska sidan, helt avskiljda från resten av Västbanken. Detta enorma gråa betongbygge skär rakt igenom den Palestinska bebyggelsen, skiljer människor ifrån varandra och stjäl odlingsmark från familjer som är beroende av att kunna bruka sin jord. Framförallt förhindrar den människor från att röra sig fritt och är en del i den Israeliska politiken som sakta men sakert håller på att förvandla hela västbanken till ett stort fängelse.

I murens skugga följer inte bara landkonfiskeringar och rörelserestriktioner utan även husrivningar. I början av december i år fick nio familjer boende i byar kring Betlehem order om att deras hus kommer att rivas inom en nära framtid. Anledningen sägs vara att det saknas bygglov för husen. Bygglov ansöker man om från den Israeliska ockupationsmakten och processen är orimligt dyr och långdragen vilket gör det i princip omöjligt att bygga lagligt. Israel anvander detta system för att kunna riva palestinska hus och driva människorna från platsen. Familjerna kring Betlehem som snart kommer att vara hemlösa har alla hus i närheten av muren eller bosättarvägar, platser dar den Israeliska staten ogärna ser Palestinska hem. 5 av husen som kommer att rivas var precis nybyggda och ett annat just pa vag att bli färdigbyggt.

Hus som däremot får stå kvar, trots deras illegala status är bosättningarna som breder ut sig över hela Västbanken. En utav dem; Har Homa ligger allderles i kanten av Betlehem. I denna bosättning pågar just nu bygget av 307 nya lägenheter, detta i strid med internationell lag, osloavtal och de överenskommelser som Israel i Annapolis åtagit sig att följa.

Betlehem i juletider 2007 är en stad under ockupation och ett tydligt exempel på den Israeliskt förda politiken: att annektera så mycket palestinsk mark som möjligt för att göra den till uteslutande judisk. Nio familjer i Betlehem kommer snart stå hemlösa i skuggan av en obarmhärtig mur och Israels ockupation kommer att påga så länge världen inte säger emot. Det är upp till oss att agera.

(Målning på muren i Betlehem)

Azzoun under Curfew

At 3:45 AM the 24th of Dec the Israeli Occupation Force (IOF) invaded Azzoun, once again imposing curfew in the Palestinian village without any reason. A large number of military vehicles and soldiers were spread out all over the village, randomly attacking civilian Palestinians with teargas, sound bombs and rubber bullets.

During the curfew IOF closed the centre of the city, not even allowing the ambulance to drive on the main road. A Palestinian family got permission to drive to their home in the old city, but despite the permission Israeli soldiers opened fire at the car. The front window of the car was hit with four rubber bullets. The parents and their 6 children (the youngest only two years old) got away with only minor injuries from glass splinters.



A Palestinian man was arrested while walking the 30 meters from his home to the mosque for afternoon pray. He was arrested for about 7 hours, almost all the time being blindfolded and handcuffed and repeatedly beaten and threatened by the soldiers. Another Palestinian man was shot in his head with a rubber bullet, something which, if you are unlucky, could be fatal. This man was lucky and could return home the same evening after being treated at the town's medical centre.




During the curfew Israeli soldiers also shot and destroyed a major transformer, leaving parts of the city without electricity for about 15 hours.

After approximately two and a half hours the army left the village, the main gate to Azzoun remained closed during the night but was reopened the following day.

Azzoun is a village with about 11000 inhabitants, situated close to Qalqilya in the occupied West Bank, and the village has been subject to repeated curfews since the end of October this year. IOF justifies these curfews by claiming that youths are throwing stones when Israeli army vehicles enter the town. Residents, however, suspect the curfews are implemented to facilitate construction of the second stage of the apartheid wall that separates Palestinians from illegal Israeli settlements, and which confiscates many thousands of dunums of Palestinian land.

Fånge i sin egen by

Det är kring midnatt och Muhammed är hemma hos sin familj nar en vän ringer och säger att israeliska soldater är pa väg mot familjens hus. Muhammed går ut pa gatan men kan inte se så mycket i mörkret. Efter en liten stund upptäcker han att nagon siktar pa honom med lasersikte, det lyser ett par röda sma prickar på hans kropp. Han vänder snabbt om, gar tilbaks in i huset, ut genom bakdörren och in till grannen och fortsätter bort genom grannhusen tills han kommit en bit bort fran soldaterna och kan känna sig hyfsat säker.

Soldaterna går in i Muhammeds hus och tvingar ut hela hans familj och förhör dem en och en, samma fråga om och om igen. Var ar Muhammed? Men familjen tiger. De israeliska soldaterna söker igenom hela huset,vandaliserar och har sönder inredningen innan de fortsätter till grannhusen för att fortsätta sökandet efter Muhammed.

Muhammed är en av många unga palestinska män som är efterlyst av den israeliska armén utan att sjalv veta varför. De är ett och ett halvt år sen armén kom till familjens hus för första gången och sedan dess har de sökt efter honom ytterligare tre gånger. Senast omringade de hela kvarteret och sökte systematiskt igenom varje hus innan de sprängde dörren, stormade och sökte igenom Muhammeds familjs hus.

Muhammed har haft tur och klarat sig från att bli arresterad, men det betyder inte att han är en fri manniska. I ett och ett halvt ar har Muhammed flyttat runt och bott hemma hos vänner ständigt orolig att armen ska få reda pa var han gömmer sig. Han måste vara vaken hela nätterna, beredd på att närsomhelst fly vidare till nästa gömstalle om soldaterna kommer. Förr studerade Muhammed informationsteknologi på universitetet, men var tvungen att sluta eftersom han inte kunde ta sig dit utan att riskera att bli arresterad. Idag kan han inte åka till någon av de närmaste staderna pa grund av ockupationsmaktens många checkpoints som är utspridda över palestinska Västbanken.

For nagra månader sen gjorde Muhammed ett försök att börja om. Han flyttade till Ramallah och skaffade sig ett nytt liv långt bort fran sin familj och sina vänner. Men även dar hittade den israeliska armén honom, som tur var var han inte hemma just den natten då soldaterna kom för att arrestera honom men han vågade inte bo kvar i Ramallah utan återvände till sin hemby.

Vi sitter i ett litet hus i Muhammeds hemby och pratar, gardinerna är fördragna och dörren ordentligt låst. Muhammed talar bra engelska och berättar gärna om sin situation och om hur det är att leva med en ständing rädsla for att bli arresterad eller dödad av den israeliska armén. I rummet sitter aven tre av hans vanner, en av de ar ocksa efterlyst och de två andra har precis blivit frisläppta efter två respektive tre år i israeliskt fängelse.

Telefonen ringer och plötsligt reser sig alla och säger att det ar dags for oss att gå. Någon har sett israeliska soldater i byn, Muhammed har många vänner som hjälper honom och hör av sig sa fort de ser något. Vi går ut på gatan och tar farväl innan Muhammed och hans vän snabbt försvinner in bland byns smala mörka gator pa väg mot nästa gömställe.

Vänskap i Tel Rumeida

For en vecka sedan tog jag och Martin en promenad i stadsdelen Tel Rumeida i Hebron. Av en handelse rakade vi ga forbi en stor grupp av omkring 50 bosattarbarn som hade nan slags picknick utanfor den palestinska familjen Abu Hekels hus. Marken de valt for utflykten ar omtvistad och picknicken var en tydligt markering att havda bosattarnas ratt till landet. Det var anda lite lustigt att det valt att manifestera detta genom en picknick tycker jag, det ar ju traditionellt en fin och ickevaldslig metod att ha picknick sadar pa en grasmatta. Helt ickevaldsligt var det dock inte eftersom det hela overvakades av 3 bevapnade soldater. Jag och Martin bestamde oss for att stanna en bit darifran och overvaka handelseforloppet. Vi var lite oroliga att barnen skulle hitta pa nat, och funderade pa hur de palestinska barnen som var pa vag hem fran skolan skulle kunna ta sig forbi oskadda. Vi pratade lite med Abu Hekel familjen och de var ocksa oroliga.

Nar vi stod dar och tittade kom jag pa mig sjalv med att vara radd for bosattarbarnen, jag var radd att de skulle skada nagon palestnier eller forstora egendom for Abu Hekels. I de palestinska husen runt omkring sag vi manga ansikten skymta bakom staket och fonster, det verkade som om de var radda for att ga ut. Markligt tankte jag. Hur kan sma barn pa picknick skramma sa manga? I en stad som Hebron ar det tyvarr forstaeligt, om an lika tragiskt. Bosattarna har manga ganger varit otroligt brutala gentemot palestinierna och inte helt sallan ar det just barnen som begar brotten. Nar jag for nagra dagar sedan var hemma hos Hisham och hans familj visade han mig en video dar bosattarbarnen gick till attack mot flickskolan i Tel Rumeida. Videon visade unga tjejer i sommarklanningar pa en gron grasmatta. Dessa sma idylliska flickor borjade sedan skrika: doda alla araber! Och sprang fram emot skolans kvinnliga rektor och sparkade henne i ryggen och gick darefter till fysisk attack mot eleverna. Radslan fran Palestinierna ar forstaelig, men anda: Vad ar det som hander i denna stad, i detta land? Vart kommer alla radsla och hat leda nagonstans?

Efter en halvtimmes picknick-observerande kommer nagra palestinska tjejer fran kvarteret fram till mig och en engelsk Ism-tjej som ocksa kommit till platsen. Vi pratar en stund med varandra pa tafflig arabiska och teckensprak. En av tjejerna sager plotsligt att hon ar kompis med en av bosattartjejerna. Va? Svarar vi, ar du saker? Hur da kompis? Jo da, hon insisterar, vi ar kompisar! Och nar bosattarbarnen en stund senare har picknickat fardigt och beger sig darifran (i buss, dessa barn forflyttas alltid i buss, aven de kortaste strackor. Jag tror att det ar for att de ar radda for palestinierna) sa pekar hon ut sin kompis for oss och ropar hennes namn. Bosattartjejen vader sig om och hennes ansikte lyser upp nar hon ser sin palestinska van som ivrigt borjar vinka till henne. De andra bosattarbarnen hajar daremot till och tittar pa tjejen med undrande blickar. Hon ser genast lite skamsen ut och handen som for en sekund var pa vag att vinka tillbaka blir stilla igen och hon skyndar sig in i bussen bland de andra barnen.

Scenen framfor mina ogon ar sa talande och samtidigt sa otroligt sorglig. Dessa barn borde ju inte gora nagonting annat an att leka tillsammans! Istallet gar de omkring och ar livradda for varandra.

Den Israeliska ockupationen ar brutal pa manga olika satt. Inte bara alla aspekter av fysisk skada av egendom och manskliga kroppar, men aven i vad den gor med manniskors medvetanden. Radslan for den andre ar sa farlig och sa destruktiv. Den strikta uppdelningen i vi och dem. Dessa tva tjejer hade hittat varandra over dessa skarpa granser, hur har jag ingen aning om, men jag hoppas av hela mitt hjarta att de kan fortsatta vara vanner. Jag hoppas att tjejen nasta ganga ska vaga lyfta handen och vinka tillbaka till den manniska som hon uppfostrats till att hata men som egentligen ar hennes syster.

16 arig pojke berattar om tiden i fangelse

Natten till den 22a November i ar knackade det pa dorren hemma hos Muhammeds familj. Familjen bor i staden Azzoun i nordvastra delen av Vastbanken, en stad som under de senaste 2 manaderna varit utsatt for regelbundna invasioner och utegangsforbud.

Denna novembernatt rullade de Israeliska Ockupationsstyrkorna in i staden omkring klockan tre pa natten.

Det var Muhammeds mamma som oppnade dorren och mottes av omkring 15 soldater, dessa beordrade alla man att lamna huset. Muhammed och hans pappa tvingades ut i regnet dar de fick ta av sig trojorna och stalla sig mot husvaggen. Medan Muhammeds pappa efter en stund fick ga in i huset igen blev Muhammed hanfangslad, iford ogonbindel och darefter bortford av soldaterna.

Soldaterna forde honom till stadens centrum och satte honom i en militarjeep tillsammans med 8 andra unga man mellan 16 och 25 ar gamla som alla hade blivit arresterade denna regniga natt. Medan de satt i bilen fick de da och da motta slag i nacken fran soldaterna som arresterat dem.

De nio ungdomarna blev forda till polisstationen i den narliggande illegala bosattningen Qarne Shrom. Dar tvingades de, fortfarande med handerna bakbundna, sitta ner pa golvet och blev aven har utsatta for slag fran soldaterna.

- De fragade oss om vi ville ha vatten. Om vi svarade nej slog de oss och om vi svarade ja kallade de oss svaga och fega berattar Muhammed.

Efter cirka en halvtimme pa polisstationen blev ungdomarna forda till en militarbas i narheten for att bli undersokta av en doktor. En process som maste genomforas innan man sattar nagon i fagelse. Darefter blev 4 av pojkarna bortforda till ett fangelse inne i Israel medan de andra 5, daribland Muhammed, blev forda till fangelset i militarbasen Huwwara en bit utanfor Nablus.

- Jag blev frantagen mobil, pengar osv. innan de laste in mig i ett rum tillsammans med 5 andra personer. Rummet var litet och forsett med tre vaningssangar, ett handfat och en urinoar. Tre ganger om dagen fick vi komma ut och ga pa toaletten.

Muhammed fick tillbringa 6 dagar i detta rum, fortfarande ovetande om vad han egentligen var anklagad for.

- Nar jag fragade sa de bara att jag skulle fa veta det vid forhoret.

Efter 6 dagar i fangenskap blev han ford till forhor. Forhorsledaren anklagade Muhammed for att ha kastat sten mot militaren samt for att ha kastat molotovcoctails och skjutit mot bilar som passerat pa vag 55, en vag allderles utanfor Azzoun som mest trafikeras av bosattare.


- Jag nekade till alla anklagelser sager Muhammed. Men da blev forhorsledaren mycket arg och kallade in en annan man som borjade sla mig pa skuldrorna, i nacken och i ansiktet. Jag satt med handerna bakbundna och kunde inte skydda mig.


Efter forhoret fick Muhammed under tva dagar sitta i en annan cell kallad zinzanah.


- Vi var sex personer pa en mycket liten yta. Vi hade inga sangar utan sov pa madrasser pa golvet. Fonstret var oppet och det regnade in pa oss.


Atta dagar efter det att han blivit arresterad blev Muhammed ford till rattegang dar han domdes till ytterligare 6 dagars fangelse. Nar de 6 dagarna passerat holls en ny rattegang, och pa kvallen, 14 dagar efter det att han forst arresterats, slapptes Muhammed fri.

De andra ungdomarna som arresterades samma kvall ar fortfarande fangslade, ingen vet for hur lang tid frammat.


Det finns idag 10 756 palestinier i Israeliska fangelser. Manga utav dem unga, manga utan ordentliga rattegangar. Muhammeds historia ar bara en av manga men just darfor ett viktigt vittnesmal i arbetet mot Israels ockupation.

Aktion mot nya bosattningar och apartheid

Lördagen den 7 december 2007 deltog ett trettiotal palestinier och internationella fredsaktivister i en direktaktion mot den Israeliska ockupationen av Palestina och mot den sionistiska och rasistiska politik som landet utovar i Palestina. Tillsammans byggde man ett hus pa ett landområde utanför Jerusalem vid namn E1 som ligger nära den illegala israeliska bosättningen Ma’aleh Adumim. Den Israeliska staten har långtgående planer på att utvidga den olagliga bosättningen Ma’aleh Adumim över hela E1 och lordagens aktion syftade till att sätta stopp för denna ockupation och annektering av Palestinsk mark.

Efter att manifestationens deltagare byggt färdigt huset anlände israelisk polis och militär till platsen. En timme senare, runt klockan 14:00 lokal tid, stormade polisen huset och bar ut fyra fredsaktivister. Ytterligare sju demonstranter arresterades varav fem israeler och två palestinier. De arresterade fördes till polisstationen i Ma’aleh Adumim i hand- och fotbojor där de sedan släpptes efter ett fyra timmar långt förhör.

Enligt artikel 49 i fjarde genevkonventionen ar det forbjudet for en ockupationsmakt att forflytta sina egna invanare in till det ockuperade territoriet. Trots detta har Israel sedan 1967 konstant utokat antalet illegala bosattningar pa Vastbanken. Idag bor det ca 460 000 bosattare dar utspridda pa 149 bosattningar.

En av de storsta bosattningarna ar Ma’aleh Adumim dar det idag bor 30 000 bosattare. Den Israeliska staten haller just nu pa att konfiskera mer palestinsk mark kring de norra och vastra delarna av bosattningen och pa sa satt koppla samman bosattningen med Jerusalem. Planen ar att bygga ytterligare 5600 bostader for omkring 25 000 nya bosattare, dessutom kommer ca 1600 dunum land konfiskeras for att fardigstalla byggandet av apartheidmuren kring Ma’aleh Adumim.

Om planerna fardigstalls kommer Ma’aleh Adumim och E1 stracka sig over ett landomrade av 65 000 dunum, ett omrade storre an Tel Aviv, i hjartat av vad som skulle ha varit en sjalvstandig Palestinsk stat och Vastbanken kommer i praktiken att klyvas pa mitten.

Ockupationen av landomradet kommer inte bara innebara att Palestinska familjer forlorar tillgangen till sitt land utan aven att den redan nu snava rorelsefriheten for palestinier kommer att bli annu mer forminskad. Den israeliska ockupationsmakten har under en lang tid begransat rorelsefriheten for Palestinierna i form av vagsparrar, avstangda vagar och vagblockeringar. Idag ar Vastbanken uppdelad i sex omraden och att resa mellan dessa omraden innabar flertalet checkpoints och oforutsagbara vantetider och kontroller. Om ockupationen av E1 fullandas kommer det att innebara att ostra jerusalem helt skarmas av fran resten av VB samt att det kommer att bli mycket svart att ta sig mellan de norra och sodra delarna.

Dessa restriktioner påverkar palestiniers liv inom de flesta områden och kränker flera av deras grundläggande mänskliga rättigheter.Rörelsefrihet är en nödvändig förutsättning för att få tillgång till service, arbetsplatser, grundläggande utbildning och hälsovård samt för att bevara sociala, kulturella och familjeförbindelser.

I februari 2007 fanns det enligt organisationen B'Tselem 17 vägar på Västbanken och Gazaremsan som var totalt förbjudna för palestinier att använda. Det fanns därutöver tio vägar som delvis var förbjudna för palestinier att nyttja och 14 vägar där palestinier hade reserestriktioner. Det är uppenbart att två separata vägsystem har skapats, ett för israeler och ett för palestinier, ett slaende exempel pa det apartheidsystem som Israel byggt upp och fortsatter expandera. Ett apartheidsystem som pa manga satt liknar det som varlden tog avstand fran och med hjalp av sanktioner och bojkott tvingade bort fran Sydafrika i slutet av 80-talet och borjan av 90-talet. Idag gors ytterst lite pa den politiska toppen for att fa ett slut pa Israels apartheidsystem, men sakta men sakert vaxer manniskors medvetenhet om Israels fortryck av Palestina och det ar vart ansvar att satta press pa vara folkvalda att pa allvar verka for ett slut pa apartheidsystemet for alla framtid.

Om Hebron

I många hundra år har muslimer, judar och kristna levt fredligt sida vid sida här I Hebron. Men det var förr. Idag är Hebron en delad stad med vansinniga kontraster. Delvis är det en levande palestinsk stad där gatorna är fyllda av livligt samtalande och gestikulerande människor, falafelstånd och försäljare som entusiastiskt försöker locka till sig fler kunder. Ett stenkast längre bort är gatorna mestadels folktomma och affärerna igenbommade. Skillnaden mellan de båda stadsdelarna är att den första (kallad H1) styrs av den Palestinska Myndigheten och att den andra (H2) kontrolleras av den Israeliska Ockupationsarmen (IOF).

Trots att de israeliska bosättarna inne i centrala Hebron bara utgör ett par promille av stadens totala befolkning kontrollerar IOF 20% av stadens yta. 35000 av stadens 170000 palestinier bor inne i H2 och för dem är starkt begränsad rörelsefrihet, checkpoints och trakasserier från bosättare och soldater en del av vardagen.

För att komma in i H2 måste man passera någon av IOF:s checkpoints där alla väskor, kassar och fickor genomsöks och ID-kort kontrolleras. Inne i H2 är alla vägar stängda för palestinska fordon och vissa vägar är helt stängda för palestiner. Till och med ambulanser har svårt att ta sig in i området vilket i vissa fall har lett till att människor avlidit i brist på akut läkarvård.

Hebron är den enda staden på Västbanken där de illegala israeliska bosättarna har valt att slå sig ner mitt inne i centrum, totalt bor det fyrahundra bosättare i centrala Hebron fördelade på fyra olika bosättningar. Många av bosättarna trakasserar dagligen sina palestinska grannar, ofta under beskydd av israeliska soldater. Trakasserierna består av allt från allmän skadegörelse och vandalisering av palestinsk egendom till misshandel, stenkastning och anlagda bränder. På vissa gator nära bosättningarna har palestinierna haft så mycket problem med bosättare som kastar sten från ockuperade hustak att man tvingats sätta upp stora galler över gatorna för att kunna vistas där någorlunda säkert.

Pa bilden syns hur man tvingats satta upp galler over gatorna i
centrala Hebron, man ser aven ett av den israeliska militarens overvakningstorn pa hustaket i bakgrunden.

För att ”beskydda” de illegala bosättarna har den israeliska armen staionerat mellan två och fem tusen soldater inne i Hebron (någon mer exakt siffra går inte att få tag på). Soldaterna bemannar alla checkpoints, patrullerar på stadens gator och genomsöker godtyckligt människors affärer och bostäder. Armen ockuperar dessutom manga palestinska hustak runtom i Hebron där de satt upp sina övervakningstorn för att kunna bevaka allt som händer nere på gatorna.

Livet som palestinier i Hebron är inte lätt, speciellt inte i H2 nära bosättningarna. Men människorna här ger sig inte. De bor kvar, och kämpar hårt för den självklara rätten till att leva och bo i sin egen stad.

Once Again, Settlers Attack Cordoba School in Hebron

Once again settlers have attack Cordoba school in central Hebron. When the teachers and pupils arrived at the school yesterday morning they found their garden vandalized and big rocks lying on the pathway leading to the school.

The school is situated opposite the illegal settlement of Beit Hadessah and has been subjected to repeated attacks from the settlers for many years. In August this year the school was set on fire by Israeli settlers, and has been under renovation for three months in order to deal with the damages. It is only ten days since the renovation was finished and the school has been attacked again.

The Israeli Occupation Force have an army post 200m from the school. Despite that fact that they are obligated under international law, and the Olso accords, to protect both the Palestinians and their property, the army have done very little to prevent the settlers from keep attacking the school.

Tankar från Hebron

Efter nästan två veckor i Hebron känns det som att det är dags att samla ihop de första intrycken, sätta ord pa känslorna och försöka beskriva livet här. Men det är svårt. Förtrycket är så stort, systematiskt och genomgripande att det är nästan inte går att första. Varje familj och varje individ, gammal som ung, bär på otroliga berättelser och minnen från 40 år av ockupation och förtryck. Berättelser som alltför sällan når ut över ockupationens hårt bevakade gränser. Berättelser som när de når ut inte tas pa allvar och omvärlden bara fortsätter att acceptera Israels ockupation,förtryck och brott mot internationella lagar och manskliga rattigheter.

Jag kom hit till Palestina med förhoppningen om att försöka förstå vad som händer och varför. Men hur ska jag kunna göra det? Det var aldrig någon som kastade sten på mig eller slog ut mina tänder när jag gick till min lågstadieskola. Det har aldrig varit någon som brutit sig in i mitt hem för att vandalisera och misshandla mig. Min familj har aldrig tvingats stå som mänsklig sköld när någon ockupationsarme skjutit artellerield från vårt hustak. Arga bosättargrannar har aldrig skjutit mot mig och jag har aldrig blivit arresterad eller misshandlad pa grund av min religion eller nationalitet. Jag kommer aldrig på riktigt kunna förstå hur det är att vara palestinier och leva under ockupationen. Men jag kan se vad som händer, skriva om det och göra mitt bästa, både här och hemma i Sverige, för att stödja kampen för fred, rättvisa och frihet.

Trots allt det hemska, all rasism och allt förtryck så finns det mycket att glädjas över och inspireras av här. Många människor, palestinier, israeler och internationella i alla åldrar, lägger ner ett otroligt arbete och mycket energi och hjärta på ickevåldsligt motstånd och olika former av freds- och samarbetsprojekt som strävar mot ett humanare samhälle där människor kan leva i harmoni med varandra. Vägen dit är lång krokig och backig, men den finns, och förr eller senare når vi fram. Frågan är inte om, utan när.

Man Blindfolded and Beaten in Tel Rumeida

In the evening the 19th of November a Palestinian man was arrested, blindfolded and beaten without reason while walking outside his house in Tel Rumeida, Hebron. The man was walking in his own property, a couple of meters form his house, when a soldier started yelling at him falsely accusing him for having entered a closed military zone. Two more soldiers appeared and the Palestinian was blindfolded, handcuffed and brought to the army base where he was beaten by one of the soldiers.

The Palestinian man’s House is situated next to an army base belonging to the Israeli Occupation Force (IOF) in Tel Rumeida. During the intifada 2001 the house was occupied and used as an army base and an illegal prison by the IOF, when the army left the house in 2003 it was again illegally occupied, this time by Israeli settlers. In June 2007 the Palestinian owner of the house finally got it back after a long fight in court.

After two hours the man was finally released and could return to his house. Much of what happened, included the beating, was filmed by local Palestinians and Israeli and international HRW:s, there are also five witnesses who were walking together with the Palestinian man when
he was arrested who all says that the he did not leave his own property before being arrested by the soldiers.

Palestinian man not allowed to bring cooking gas to his home

The 18th of November a Palestinian man was refused to pass checkpoint H56 in central Hebron because he was carrying a bottle of cooking gas to his home. Checkpoint H56 is situated on the border between the PA-controlled area in Hebron (often referred to as H1) and the area which is under direct control of the Israeli Occupation Force (referred to as H2). Palestinians living inside H2 are checked by IOF soldiers every time they enter the area, something that can be very troublesome and cause unpredictable delays.

The soldiers manning the checkpoint at this occasion state to have contacted their officers and that they had orders not to let the man pass with the gas bottle. Although after two hours of waiting and assistance from HRWs: the Red Cross and Machsom Watch, the man could finally pass the checkpoint and continue home.

This incident is nothing unusual in Hebron but an example of how the Israeli Occupation Army is trying to make everyday life as hard as possible for the Palestinians living in occupied Hebron.

Children Beaten Outside Their Home by Israeli Soldiers in Hebron

On the 16th of November two 10 year old Palestinian boys were beaten, harassed and detained by six Israeli soldiers outside their home in central Hebron.

Their house is situated next to an illegal settlement which is protected by a large number of Israeli soldiers. The children were playing together with two older friends when a soldier started shouting verbal abuse at them. He then forced them at gunpoint to face the wall and raise their hands . After 15 minutes of harassment from the soldiers and verbal abuse from settlers, met with stone throwing from Palestinians, a policeman came and checked the IDs of the two adults and let them go.

The two children were detained, accused for having cut of the cable to one of the surveillance cameras belonging to the Israeli Occupation Force. After more soldiers arrived on the scene, a total of six Israeli soldiers beat the children in front of the policeman and four other witnesses. The soldiers also threatened to kill one of the older friends. The children were detained by the soldiers for one hour and twenty minutes before being brought to the police-station.

Jabri Family Able to Work Their Land in Hebron

On Friday 16th November, a large group of local Palestinians, together with 7 international Human Rights Workers (HRWs) from ISM, CPT and EAPPI, joined the Jabari family to prepare their land for planting.

The land lies between the two illegal settlements of Kiryat Arba and Givat Ha’avot, and has been subject to repeated attacks and attempted takeovers by settlers over a number of years. Examples include cutting down olive trees and uprooting saplings. The actions of the settlers are a clear attempt of evict the family from their land in order to link up the two settlements.

In 2003 the family obtained an order from the Israeli High Court clarifying the family’s legal ownership of the land, and stating that any attempts by the settlers to annex it should cease. Despite this, the family still has not been able to farm their land because of repeated attacks by settlers, often as Israeli soldiers look on.

In addition, the settlers have built a footpath right down the middle of the land and erected a synagogue, with the intention of further extending their illegal claim over it.

The aim of the action was to clear the ground for planting. Although there was a large military presence, work continued for 3 hours, and the presence of international HRWs and media helped deter the settlers from violent behavior on this occasion.